Kul i Almedalen

Almedalens dörr slår snart igen. För i år. Alla TV-kanaler, tidningar och annan media skrev, även innan. De stående frågorna var ofta av karaktären: är det värt att närvara? Blir det något gjort? Skapas det värde? Används skattepengarna rätt?

Frågorna är EXAKT av samma karaktär när halva svenska mobilgänget åker på sin årliga kongress i Barcelona – The Mobile World Congress, MWC.

Christina Axén Ohlin sa på bl a i en SVT-panel att man ska inte underskatta det som sker på ”kafferep” och cocktail-parties. Folk träffas och pratar. Jag håller med.

Det är samma sak i Barcelona. Folk man aldrig får till möte med I Sverige (typ operatörs-VDar), tar ett par glas cava, lättar på slipsknuten och pratar som och med folk. Det ska aldrig underskattas. Det är klart att man tar chansen.

De flesta kommer säga att det är ett ypperligt tillfälle att sälja, skapa affärer, inleda samtal, nätverka, marknadsföra sig, kommunicera, lansera, skapa värde, omvärldsbevaka, benchmarka.

Det komiska är, i båda fallen, att de flesta jag pratat med som åker till Almedalen och/eller Barcelona tycker att det är så otroligt roligt att vara där.  Men det är väl ingen som vågar säga till sina chefer, sina medlemmar, media, skattebetalarna… Det är ju en veckas grym fest! Det är helt enkelt skitkul att träffa alla!

I Almedalen har jag bara hört en person säga det i filmad sändning hos God Morgon Almedalen, #gma12. Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande. Heder åt dig!

Cameron och jag, när det begav sig

Cameron Caracolias på SVT

Det blev ju en ganska bra bild vid det här politikerbesöket.

Stefan Löfven kollar läget med Kista Science City och med mig!

För en knapp vecka sedan blev jag inbjuden av Kista Science City att delta i en sittning med Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven och oppositionsborgarrådet i Stockholms stad Karin Wanngård. Vi var några bolag som representerade, mindre bolag, innovationbolag, trainee program.

Min första fråga är alltid när jag blir inbjuden: varför just jag? Snabbt följt av: är det värt att spendera tid på att prata i en timme eller två – kan det leda till något bra?

Vi skrattade lite när inbjudan kom på tal, jag menar jag har ju faktiskt fikat i trekvart med premiärminister David Cameron och Ericssons VD Hans Vestberg. Och snackat entreprenörskap, främst för kvinnor. Innan dess var det utveckling i Kista med Miljöborgarrådet Ulla Hamilton. Och nu alltså socialdemokraternas paritordförande. Min Kista-kontakt tyckte jag skulle börja spara bilder…

Jag måste erkänna att jag faktiskt var lite nyfiken vad Löfven är intresserad av inför kommande valstrid. Jag vet ju att han har fötterna grundade i traditionell, svensk industri – men hur ser han på den starka, duktiga mobilbranschen? Finns det något som sossarna kan tänkas göra som inte alliansen gör? För inte märker man av varken IT-minister eller Näringsdepartement särskilt mycket. Jag kan inte påstå att jag vet mer nu om just det. Men å andra sidan har Löfven hittills inte utmärkt sig som någon som slänger ur sig tankar och idéer vid sittande bord. Han verkade trevlig, lyssnade artigt och ställde bra frågor.

Jag pratade på som vanligt om mina vanliga käpphästar: svensk mobilbransch är bra, samarbeten mellan stora och små företag är bra – om än svåra, den politiska sfären lyser med sin frånvaro genom att inte använda tjänster från de mindre bolagen osv. Jag slog ett slag för Geek girls och att de behöver spons.

Kunde sen inte hålla mig när vi efter mötet stod lite vid sidan av: ”Lova mig, inget trams-gulle-gull med entreprenörer i teknikbranschen. Speciellt inte kvinnliga.”

Var det värt tiden? Njae.. Undrar om han ens kommer ihåg mig… Undrar om Dave Cameron gör det?

Hur blir jag en bra bloggare?

Jag har pratat med Christian Rudolf på Disruptive.nu i säkert tre års tid om OM jag ska blogga och  hur man gör det på ett bra sätt. Jag tror att Christian är lite trött på att jag säger att jag vill, men inte gör något åt saken.

Men nu har jag bestämt mig. På fredag ska jag få hjälp med att fixa till min WordPress-sida och vad jag vill skriva om råder inga tvivel om.
Christian rekommenderade att jag läste hans inlägg om hur man blir en bra bloggare på http://disruptive.nu/2010/08/17/sahar-skapar-du-en-framgangsrik-entre

Jag hittade också Frederic Gonzales blogg som hade en del tips om hur man bygger relationer http://www.socialmediaexaminer.com/blog-comments/

Letar nu efter andra som bloggar om mobil kommunikation som jag kan följa, kommentera och få inspiration ifrån. förslag mottages tacksamt.

Nu kämpar jag på!

Vad gömmer sig på app-kyrkogården?

Vad händer egentligen med alla gamla appar som inte uppdateras? Leder det till negativa konsekvenser för  företagen som slutat underhålla sina appar?

Jag kanske är grinig, men jag blir sur när apparna jag öppnar inte funkar som jag förväntar mig. Och då blir jag sur på företaget som inte underhåller dem. Jag röstar med fötterna för att visa att dålig service inte är ok. Givet att jag har ett val att välja något annat..

Förra året jublade jag över Apotekets ”Pollenkollen”.  Äntligen hade jag lite koll på mig själv och döttrarnas trötthet och röda ögon. Om jag kommer ihåg rätt fick Apoteket lite skit för att den bara fanns för iPhone-användare till att börja med. Men den var riktigt bra i min iPhone.

Ovanligt ordentligt av mig tog jag bort Pollenkollen efter allergisäsongen. Jag är inte känd för att städa min telefon speciellt ofta  (dagsnotering: 75 appar, tippar på att jag använder 20 av dem, 20 uppdateringar att göra.)

För tre veckor sedan laddade jag ner Pollenkollen igen efter att den yngsta dottern klagat på kliande ögon. Fyllde i mätstation, alla växtslag och placerade den på första sidan.  Och det enda jag få upp är: ”Ingen uppgift”. Varför uppdateras inte appen?  Sprang på en bekant i kvarteret som snörvlade och gnällde över att han återigen missat att det var dags för pollen. Han var så himla sur på att hans app Pollenkollen inte funkade i år… Det är alltså inte bara jag.

Nu kan det vara så att jag har ett aningen för gammalt operativ för appen. (Eftersom vi utvecklar tjänster tycker jag det är bra att vi på företaget beter sig som folk i allmänhet gör – slarvar med uppdateringar ibland.) Jag kunde ju hur som helst ladda ner appen utan några speciella meddelanden. Jag kan ställa in vilket pollen jag vill hålla koll på. OCH jag kan hitta till närmaste Apotek – men det struntar jag i för jag tänker gå till Kronans Droghandel istället.

Pollen kollar jag nu på http://nrm.se, Nordiska Riksmuseets oanpassade webb. Tar förresten bort en app från fotbolls-VM förra året. Jag fattar att den typen av app ska bort.

Det är klart att det påverkar kommunikationen med kunderna när apparna inte gör det de ska.
Hur många appar finns det egentligen på app-kyrkogården? Är du också sur på något bolag eller app?

Image

Jag vill ha en app! Eller var det mobilwebb jag menade?

Jag använder appar och jag använder mobilwebb. Skulle tippa på att jag är mer åt mobilwebb-hållet, helt enkelt därför att det är det jag jobbar med. Jag tycker helt enkelt om att kolla av hur det förhåller sig på den fronten. Plus att jag är makalöst lat på att uppdatera mina appar.

På föreläsningen hos Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen den 29 april la jag upp en slide med texten ”Jag vill ha en egen app!” Anledningen till det var att beskriva att det ofta är första kommentaren jag får när folk ringer in och vill bli mobila. Ofta utan att de egentligen vet så mycket mer om vad de vill genom att vara mobila. Man kan ju lätt konstatera att apparna har ”gjort jobbet”, de har fått många att börja konsumera tjänster i mobilen. Och det kanske därför många tror att app=jag är mobil.

Efter min presentation har några stycken hört av sig och bett mig förklara skillnaden mellan app och mobilwebb. Jag som ofta framhåller hur pedagogiskt jag presenterar mobila tjänster har fått revidera hur jag för fram mina budskap. Och faktiskt börja kolla runt hur man på andra ställen beskriver appar och mobilwebb. Det känns inte som om de potentiella kunderna har hela sanningen.

Finns det alternativ till appar? Vad är de i sådana fall? Det är dags att beskriva skillnaderna i mer klartext.

Självklart finns det alternativ till appar – mobilwebb. Hur skiljer de sig då åt? Här är några exempel:

  • mobilwebb är oftare billigare att skapa än en app. (visst, lite som att jämföra äpplen och päron, men dock…)
  • appen använder telefonens funktioner på ett sätt som inte mobilwebben kan – gps, grafik, gyro..
  • appen funkar utmärkt off-line (kan vara bra vid dålig täckning och när man befinner sig utomlands)
  • mobilwebben är för on-line, du måste alltså vara uppkopplad via telefoninätet.
  • Gör du en app för iPhone får du göra en för Android och för andra plattformarr. Varje plattform har olika regler och krav för hur och vad man får publicera.
  • Att få ut en iPhone app kan ta lite tid. Apple ska godkänna den. De vill även godkänna när du uppdaterar din app. En app för Android har inte lika höga krav på sig.
  • En mobilsajt kan du ha ute på direkten, även uppdateringar får du ut på ett kick.
  • Med mobilwebb når du i princip alla som har en mobiltelefon. Det  är ganska många även i Sverige som inte har en smartphone – iPhone, Android-telefon m fl.

Budskapet är enkelt. Tänk efter VARFÖR du ska kommunicera via mobilen. VAD är det du vill kommunicera. Och till VEM.

Kanske är det så att det faktisk räcker med SMS ibland. Mitt stående exempel är blodgivar-SMSet. Det är exakt vad jag behöver: ”Hej Anna! Nu har vi väldigt ont om A+ blod. Vi skulle uppskatta om du kom förbi. Mvh Blodgivarcentralen http://geblod.nu” Jag skulle varken vilja ha en app eller mobilsajt för det.

Mer kommer om vad man bör tänka på.

Tankar kring #NGM11 i Helsingborg

Föreläsningar och seminarier där man möter upp kvällen innan har en tendens att bli bra. I Helsingborg möttes vi upp kring en fantastiskt fin middag på restaurang Gastro – Bistro G.

”Människor, maskiner, medier och megastjärnor” – hur förhåller det sig till ”New Generation Marketing”? På ett sätt blir det bara en ordlek, eller kanske ett behov av att sätta en etikett på något för att indikera att vi kommit ytterligare ett steg i utvecklingen. Den nya tekniken, nya  tillämpningarna, de nya nätverken, de ”nya” människorna, medierna och stjärnorna. Egentligen är det väl bara stjärnorna, i det här fallet Isabella Löwengrip, som är nya. Resten trillar på i en hyfsat förutsägbar takt och riktning.

Icke desto mindre kändes det som ett klockrent gäng som äntrade scenen och knöt ihop ett samtal på ett bra sätt. Hoppas att publiken hade samma känsla. Katarina Graffman har total koll på människorna. Hennes kunskap och forskningsrön borde alltid finnas med när man utvecklar och talar om teknik. Det var första gången vi träffades ”på riktigt” och det gjorde mig glad, för jag har ”letat” efter hennes kunskap och förhållningssätt en längre tid. Ser fram emot fler samtal och samarbeten.

Mitt eget anförande kokade ner i: nej, telefonen är inte magisk, den är en maskin, dock kraftfull. Finns det någon magi så finns den i människorna och det de skapar. Se till att GÖRA nåt. Och när du kommer till den punkten – spela enligt reglerna – lura inte folk, var relevant, gör din hemläxa. Inget BS, alltså.

Kristina Alexandersson och Creative Commons. Kände mig som om jag satt i skolbänken igen. Jo då, visst är hon en lärare, men ämnet… Ibland inser man att man inte har total koll på läget. Men nu så är det bättre.

Och så slutligen Isabella Löwengrip, aka Blondinbella, som blev intervjuad av Jocke Jardenberg, Hon har en sprakande energi som kan göra vem som helst avundsjuk. Sen får hon saker och ting gjorda. Försöker minnas om jag själv var så strukturerad och disciplinerad i hennes ålder. Det blev förstås snack om nya tidningen Egoboost.

Slutligen en paneldebatt med frågor från moderator Jocke och publiken. Och allt finns förstås att beskåda på Bambuser.

Och vad jag är helt säker på är att det här samtalet är inte slut än. Jag vill fortsätta träffa de här personerna och prata vidare. Det har utkristalliserat sig ett antal frågor som är värda att ta ett steg längre.